Politiker brukar granskas av journalister som har en god förmåga att gräva fram lik i politikers garderober. För att ingen ska behöva lägga ned alltför mycket arbete på att riva i min garderob, som främst består av en massa kläder, skor och tyger som jag när jag får tid planerar skapa något fint av, ska jag berätta om det jag gjort men kanske inte är så stolt över.

Som barn pallade jag äpplen tillsammans med mina kompisar. Äpplen hade vi alla i våra egna trädgårdar, men det var ju spännande att krypa under andras staket när mörkret sänkts för att se om vi blev upptäckta eller ej. Busringde gjorde vi också från telefonkiosken. Det var roligt, men vi var aldrig otrevliga mot dem vi ringde till. Vi brukade mest sjunga och skoja lite.

Jag har också kört trimmade mopeder, dock inte min egen som jag inte vågade trimma. Ibland blev vi jagade av polisen, det var såå spännande ! Men vi körde in på småvägarna i skogen som vi kände så väl och gömde oss tills polisen tröttnade och åkte iväg.

Under gymnasietiden roade jag och min kompis oss med att byta huvuden på uppstoppade fåglar på De Geer gymnasiets museum. Det var så roligt att se småfåglarna med sina stora huvuden. Ingen fågel blev skadad och vi återställde allt när vi upplevt lärarens och de andras undran över vem som orsakat förödelsen. Ingen fick någonsin reda på det. Förrän nu när så många sanningar äntligen kommer fram.

En gång har jag stoppats för fortkörning. Märkligt att det bara har varit en gång eftersom jag har överskridigt hastighetsbegränsningen ganska många gånger under alla åren som jag haft körkort, men inte med någon högre hastighet förståss.

Det var mycket oturligt, som det alltid är när man gör någonting som man inte borde göra. En vacker sommardag på väg till jobbet fastnade jag bakom en långtradare en längre sträcka. Bakom mig hade jag en lång svans med irriterade människor som hade bråttom till jobbet. När jag äntligen kom ut på en raksträcka drog jag om med svansen tätt efter. Då stod där plötsligt en polis och vinkade in mig. Den snälle polismannen hade full förståelse för att snabba omkörningar är säkrare än långsamma. Men det hjälpte inte mig. Han var tvungen att följa sitt regelsystem, och min plånbok fick ett djupt hål.

Det var allt. Så vitt jag kan minnas i alla fall. Och det som jag inte kan komma ihåg har jag säkerligen förträngt, och därmed existerar det inte för mig.